Efter lunch bar det av till lekplatsen där vi gjorde många spännande saker som jag inte orkar delge mig av. Dock ska jag berätta om några av barnen som intresserade sig för vårt arbete. En pojke som var kanske 7 år slogs av hjältemod och ville skjutsa Anna Hugo på linbanan. Dock blev det lite tungt när han skulle få upp henne för den sandtäckta trärampen och jag fick springa dit och hjälpa till. Vi kan konstatera att det blev lite för mycket student för pojken, men hans kämparglöd var det då inget fel på! Vi fick även hjälp av tre tävlingslystna tjejer som hjälpte oss med linbanetestet. Tidtagarur, måttband, anteckningar, linbana och glada studenter (unga som gamla). Klockrent!
När vi befann oss på den sista stationen kom det fram en tjej och undrade varför vi inte "kunde göra det här under skoltid?". Hon tyckte även det var konstigt att vi inte gjorde det på våran lekplats. "Ja, fast Universitetet har ingen lekplats"... "Varför då?!", svarade hon upprört. Ja det är sant: Varför då?
5 kommentarer:
För att universitetet skickas man till om man varit stygg, det ska vara en bestraffning, inte en belöning.
Hej! Tänk att jag hittade in på din blogg och efter mycket om och men hittade jag även till att lämna en kommentar - detta är ju eg. inte min värld. Universitet-och kollektiv-livet verkar vara väldigt bra och det gläder denna mamman sig åt. Gillar Er feministiska kamp. Det är bra att ni studerar ord med genus-perspektiv. Stor kram!
the perfect chicken imitation! roffe rockar!
Tack Mamma-Hedman. Det värmer att höra från dig! Jag tycker att det är väldigt fint att vi har en bred läsekrets.
/Malin
du snor mina inlägg minikött.
saknade att vara med er idag!
PUSS /hugo
Skicka en kommentar