RIP kära tjock-TV

Idag är det grovtvätt mellan 7-12 och jag sitter nöjd efter att ha kilivit upp i ottan och slängt in en laddning. Jag sätter mig avslappnat med frukost framför Vakna med the voice och Snurris struttar lamt in bakom TV:n. Han börjar slicka/bita på en av sladddarna och - vad händer? - TV:n DÖR! Pang bara. Inget av återupplivningsförsöken lyckas. Farmors gamla Blaupunkt är nu mera tillsammans med henne i himlen. Hej och hå Jungmanjansson. Tur det iofs, hon måtte haft tråkigt i alla dessa år utan TV. Jag kan tänka mig att farfar klagat. Ingen hocky liksom. Nu sitter jag här framför datorn istället och hör hur tentapluggande Emilie sjunger med till Erik Grönwalls Higher. Det är inte varje dag det.

Snart är det dags att slänga in lite mattor i maskinen och gå och hämta dah key "keeey pleeaaaasse (för er som sett Harry Potter 1)". För er som inte hänger med så är det alltså nyckeln till den nya lägenheten som ska hämtas. Vi flyttar på söndag, sjukt pepp! Jag känner att det här vart ett klassiskt dagboksinlägg, något som Bengan hävdar att vi inte skriver här på Köttgrottan.

Nu finns det FLERA saker jag längtar till här framöver, de rangordnas enligt hur nära de är i tid på att inträffa:

1. Flytta 31/1




2. Hämta Rocky 7/2




3. Resa till Malta med älskade Tankan och Hugo 19/8

LYCKA TILL PÅ TENTAN ÄMEEELIIII!

Landart - landskapskonst

I går förmiddags var vi ute i fält.

Uppgiften var att i naturen, med naturen (och andra hjälpmedel så som snöre, lim, avbitartång och ståltråd) skapa någon slags konst.

Jag sjösatte svamphuvuden. I första hand flugsvampar. Tanken var att det skulle se ut som det västkustska havet om sommaren med alla dess brännande röda maneter. Jag tänkte att verket skulle kallas för: "Som hemmavid".



Maneterna/svamphuvudena drev iväg ganska snabbt och det tyckte jag var vackert, liknelsen blev så att säga fulländad eftersom maneter snabbt driver in och ut i badvikarna.

Kul och uppfriskande. Den urbana motsvarigheten kallas streetart eller gatukonst. Alltsammans faller under rubriken platsspecifik konst eller nutidskonst.

Malin- och Fridadag!

Nu kommer lite bilder från dagens utflykt till kära mormor och morfar där jag och Malin hämtade lite ingredienser till dagens middag.

Dammen.

Gången.

Huset.

Maling.

Morfar, Frida och morötterna.

Morfar drog upp den här härliga skapelsen ur jorden och sa: Vet ni vad det här är tjejer? En lärarinn'

Kvällen avslutades (?) med ansiktsmask för oss båda, helt värdelöst påhitt. Men lite roligt är det.

Några ord om onsdagen

Min ankel är svullen.

Utelåst; tack för hjälpen L-G.

Fräs ser ut som en ruvande höna.


Lägenheten känns tom.

Picknick på balkongen (kunde inte ta mig någon annan stans - se ankeln).

Kreativt köksarbete; inte av den konventionella sorten.

Vädret på radion; stilrent.

Patiens med Svålen.

Kaffe, kaffe, kaffe... tänker vara vaken så länge natten känns givande.

Sluttampen

Helvette, snart orkar jag inte skriva mer. Ska bara sammanfatta vad avhandlingen handlar om sedan skriver jag resten på måndag och tisdag. Det borde jag hinna. Har så ont i axeln idag så vet inte riktigt om jag kan sitta så mycket längre heller. Fast ja. Mest trött är jag väl i huvudet. Kan knappt tänka och så ska man formulera sig formellt korrekt också. Tråkigt.

Veckans grupparbete har tagit knäcken på mig. Igårkväll var jag t.o.m. så trött att jag somnade när jag låg på spikmattan. Vaknade vid ett på natten av ett sms. Tur det annars hade jag nog sovit på spikarna hela natten. Inget fel med det iofs men då hade min rygg nog sett ut som ett naggat knäckebröd idag. När jag skrivit klart för dagen ska jag ut på en jogging tur. Svettas bort veckans vardagar och springa in i helgens töcken. Ska bli skönt. Dyngskönt.

Imorgon blir det party party, först hårfärning och klippning hos Krista sedan pizza med tjejerna och utgång på Babylon. Hoppas på mycket glitter och glamour.

>>Ibland tappar jag och Anna fotfästet<<

Privatliv

Igår talade vi om provokation i skolan. På 70-talet var något av det mest provocerande för den manliga konsteliten kvinnor som gjorde det privata politiskt. Det privat kvinnliga skulle göras offentligt i kampen om jämställdhet.

Diskussionen gled in på vad som är provocerande idag då gränserna mellan det privata och det offentliga är hårfin. Det privata känns föga provocerande, i alla fall i den form det nu är stöpt. Myten om den fulländade, superupptagna, människan i all hennes mystik fortplantas från blogg till blogg. Vi vilar trygga i att vi i alla fall har möjligheten att leva ett fiktivt perfekt liv.

Men jag tror att det privata fortfarande är oerhört provocerande. I ordet privat ligger ju konnotationen att det är någonting vi vill hålla för oss själva eftersom det inte riktigt är accepterat i det offentliga rummet – så var det med den kvinnliga erfarenheten under 70-talet. Rädslan för att verka tråkig, kroppslig, svettig osv. är oerhört provocerande.

Det privata ger en bild av hur vi fungerar som människor och det är någonting vi har blivit väldigt bra på att blunda för när det till synes är offentligt. Därför är det privata fortfarande provocerandet, i alla fall det som lurar bakom bloggarnas putsade fasader.

Vem ville komma in?

För att ge svar på tal till föregående inlägg kan jag ju meddela att en av mina många "tvångstankar" är att dubbelkolla om dörren är låst, jämt. Jag klarar inte av tanken på att den kanske står öppen och att vem som helst kan trava in. Imorse när Mr Z gick till jobbet så låg jag kvar och somnade om, efter nån minut vaknade jag dock igen och insåg att dörren inte var låst så jag gick då troget upp och låste den.

09:13 vaknade jag återigen av att det plingade på dörren. Min slutsats var att det var onödigt attt kliva upp eftersom det troligtvis var Malin, som har nyckel, eller Jehovas, som jag inte vill släppa in. Personen bakom dörren gav sig dock inte och plingade på ännu en gång och ryckte t.o.m. i dörrhandtaget. Som tur var var ju dörren låst. Jag blev då alldeles för nyfiken för att stanna kvar i sängen och gick och kollade i titthålet i dörren...tomt. Denna någon hade hunnit gå. Vem var det? Någon som vet?

OCD

OCD (Obsessive-Compulsive Disorder) är säkert en fruktansvärd sjukdom för dem som lever med den. Men ibland kan man sådär på måfå få för sig att det är just det man har.

Jag skall dela med mig av några mycket milda tvångstankar som jag kom att tänka på att jag har. Det slog mig i morse, efter frukosten, när jag skulle skölja ur min filtallrik; jag älskar att skölja ur tallriken tills varje spår av fil är borta men jag klarar inte av att få det utspädda filvattnet på händerna, det tycker jag är sjuk äckligt. En annan tvångstanke jag har är att jag tycker att det är väldigt jobbigt att ta i ost, inte i skivorna utan i hela klumpen, den är på något sätt väldigt stötande. Tvångstankar?

Efter rundfrågning har det visat sig att många har tvångstankar men inte sådana som på något sätt stör deras vardagliga liv, det kan t.ex. vara att man inte klarar av när det är smuligt på diskbänken.

Vilken är din tvångstanke?

Kreativt sambo-häng

Igår gick vi lös med kameran igen. Som en liten tribute till mina kära sambos(-r) så lägger jag upp tre par av de bloggvänliga bilderna.

Hm: vem är mest vig egentligen..?

"BAHKAAAAA" av Karl Larson. Tre kalkoner i korta munkjackor.

Här formar jag och Amanda ett "F". Visst syns det? Det var nämligen Svålens härliga idé att vi skulle forma våra bokstäver med våra kroppar. Det gick ju som det gick. Ni kan ju se på filmen nedan...

Amanda och Malin är det sötaste jag vet på den här videon

Åldersbedömning på café

-Hej, en ostmacka och en te

-Ja det blir 46:-

Jag slänger fram visakortet och mitt leg

-88!

Jag tittar förvånat på kassörskan

-Jag alltså jag har en son som är 88:a och du såg då mycket äldre ut än honom

-Eh, jaha, haha , okej...

Vet inte riktigt om sådana kommentarer ska räknas som komplimanger eller förolämpningar,

men som jag och Mallan diskuterade imorse så börjar ju faktiskt förfallet efter 20...

Vi går vi går vi går...

Tant Agda och Ragnar 90 var på väg till Universitetet och fick som vanligt seriösa problem med halkan. Ragnar utvecklade dock en stil som höll "henne" på fötterna resten av vägen, Agda likaså.

Mera tryck!

Okej, hur många har gjort potatistryck när de var små? Upp med en hand.

Detta är till dig Angelica!






Lycka till med trycken!

Konst/Inte konst

Den hetaste konstdebatten just nu: Är det okej att simulera självmord, bli inlagd på psyket, bråka med polis och vårdpersonal och sedan avslöja att allt var på låtsas, nej inte på låtsas - det var konst? Många är upprörda, men varför.

Det går såklart att bena i frågan. Verkligheten är ju aldrig svart/vit. Helhetens delar (offentlig konst, etik, debatt, kostnader för samhället osv.) hör ihop men har ändå varsitt sammanhang och existensberättigande.

Vad tycker våra läsare? Konst/Inte konst...

Direkt från sofflocket

I Hollywoodlotteriet är ingenting lämnat åt slumpen.

I den "manliga" filmen drar kvinnan nitlotten som den ständiga sidekicken utan någon egentlig makt; Sancho Panza i sitt esse må vara.

I den "kvinnliga" filmen drar mannen nitlotten som ensamvargen; känslomässigt eftersatt. Låt det manliga kollektivet få tillgång till något mer än sprit, vapen och fiskarhistorier - snälla.

(Källa - Mamma Mia och The Dark Knight)

Annars kan jag rapportera gröna åkrar, fem plus och vackert väder. I kväll skall jag äga på bandyplan!

Smarr i avloppet

En vacker dag (läs kväll) så rensade jag och Sidfläsket vårt badrumsavlopp. Silverfiskar, katthår, slem och allmänt äcklig grå substans dök upp. Jag kräktes lite i min mun då (mentalt iaf.).


Måste erkänna att Sidis gjorde grovjobbet medan jag skötte finliret. Vette tusan dock om något av jobben var till att föredra men...

Sidis gjorde en Fru Andebratt och slängde av sig kjolen.



Nedan ser vi "diskhon". För att citera "Det är inge farligt Frida, som att diska på landet bara".

Slutligen en liten film. Klicka på PLAY och njut av detta skönhet och hennes nya ljudliga upptäckt.

Fotspår på vår miljö

Till alla er som inte vaknade till yrande snö den 31 Oktober!

Dagisfasoner

Uttryck som blivit mode i Köttgrottan:

- Vad falls
- Nej nu vet jag inte
- Smarr
- Hmhmhm
- I sinne
- Huueeeeeäääää
- Hur tänkte du då/nu?
- Snark!
- Hoppet!
- Tack scheeelv
- Christ Lord Fucker
- Kött, fiii faan, Haaans
- Snusk!

Att skriva en hemtenta

Dagens uppdrag var att skriva en hemtentamen i vår kurs barns tal-, läs- och skrivinlärning. Jag och Svålen steg upp med tuppen och skapade oss ett mysigt litet skrivläger i Köttgrottans kök.

Svålen hade sina hörselkåpor på plats!

Dagens övervakare: Gli Azurri. Han gjorde ett mycket gediget arbete med att hålla koll på situationen.





När vi tröttnat på skrivandet tog vi en promenad till ÅC där vi införskaffade snus och naturgodis. Helt okej faktiskt.



Hemtentan skrevs klar (typ i alla fall) och våra hjärnor var totalt förtappade. Sidfläsket kom hem från ännu en skapande dag med klassen och jag passade då på att leka lite med na'... Jag gjorde Frallan till en mumie helt enkelt. Sidfläsket klär i vitt. Vitt toapapper till och med. Allt klär en skönhet.

Hysterikorna anfaller!

Ibland måste man vara allvarlig och tänka på allvarliga saker. Ibland måste man vara hysterisk - världen är svältfödd på hysteri. Som alla vet är hysteriet kaosets goda tvillingsyster.

Klass 7c Köttskolan

Svålen är nu tillbaka till Köttis och utlovar fler orgasmer åt folket. Sidfläsker hälsar att bokstävlarna ska krossas. Själv säger jag: hoppet!