RIP kära tjock-TV

Idag är det grovtvätt mellan 7-12 och jag sitter nöjd efter att ha kilivit upp i ottan och slängt in en laddning. Jag sätter mig avslappnat med frukost framför Vakna med the voice och Snurris struttar lamt in bakom TV:n. Han börjar slicka/bita på en av sladddarna och - vad händer? - TV:n DÖR! Pang bara. Inget av återupplivningsförsöken lyckas. Farmors gamla Blaupunkt är nu mera tillsammans med henne i himlen. Hej och hå Jungmanjansson. Tur det iofs, hon måtte haft tråkigt i alla dessa år utan TV. Jag kan tänka mig att farfar klagat. Ingen hocky liksom. Nu sitter jag här framför datorn istället och hör hur tentapluggande Emilie sjunger med till Erik Grönwalls Higher. Det är inte varje dag det.

Snart är det dags att slänga in lite mattor i maskinen och gå och hämta dah key "keeey pleeaaaasse (för er som sett Harry Potter 1)". För er som inte hänger med så är det alltså nyckeln till den nya lägenheten som ska hämtas. Vi flyttar på söndag, sjukt pepp! Jag känner att det här vart ett klassiskt dagboksinlägg, något som Bengan hävdar att vi inte skriver här på Köttgrottan.

Nu finns det FLERA saker jag längtar till här framöver, de rangordnas enligt hur nära de är i tid på att inträffa:

1. Flytta 31/1




2. Hämta Rocky 7/2




3. Resa till Malta med älskade Tankan och Hugo 19/8

LYCKA TILL PÅ TENTAN ÄMEEELIIII!

Ut med det gamla och in med det nya

Här i Köttgrottan dansar vi inte bara ut julen utan även Malin, Fräs och tillsist mig och Zurri. Igår flyttade Emilie in så vi hinner vara sambos(r) ett liiiitet tag innan jag breder mina vingar och flyttar till lägenheten med färre sovrum och mer hjärterum. Mina två år här i Köttgrottan har varit helt underbara. Jag har fått uppleva kriser, tårar, ilksa, skrik, galna grannar, skratt, hysteri, pizza, diskberg, kattkräk, fylla och mycket mer. Jag kommer sakna Amandas gröt morron-middag-kväll, pizza-operationer och sångtunder. Malins smällande i toadörren, målarstudio och goda smak i TV-serier. Det har varit mycket spontana två år måste jag säga och jag hoppas att våra nya köttbitar får det lika roligt och kaosartat som vi haft det.

Malin upptäckte spegeln

Is it a cat i a hat?

Fräs åt sig igenom matpåsen

Ikväll ska jag för ovanlighetens skull stanna hemma i Köttis och flyttpacka lite så att Emilie får ställa iordning sina saker i köksskåpen. Sedan blir det till att sova och återhämta sig från kvällen box-intense.

Välkommen in i Köttis Ämeliii!

Gaoooooos!

Vi vanliga dödliga

Idag pratade jag och en vän om döden, om cancern, den som tydligen ska drabba oss alla. Om livets orättvisa och icke logik. Om hur mycket frustration man kan känna inför döden när den drabbar människor för tidigt. Barn som dör innan sina föräldrar och småbarnföräldrar som inte får stanna kvar på jordelivet. Det sägs att det enda gudarna avundas oss vanliga dödliga är att vi är just det, dödliga. Att vårt liv därför blir mer värdefullt, men vad vet jag..?

*

När min farmor dog ville jag att hon skulle dö, just för att hon var så pass sjuk att hon egentligen redan dött. Hennes liv var bara ett lidande för henne själv. SÅ tänkte mitt förnuft men mitt hjärta skrek ändå av sorg och jag gråter t.o.m. när jag skriver det här trots att det var 2 år sedan nu. Det går inte en dag utan att jag saknar henne men det gör inte lika ont längre. Hon är inte död för mig, hon finns kvar i minnen och via min kärlek och saknad. Det är alltid jobbigt när en anhörig dör men det går att ta sig igenom sorgen, att lära sig leva med det faktum att personen inte andas samma luft längre. Men det tar många timmar, tårar, skrik och kramar.

*

*

För att muntra upp detta halvdeprimerande inlägg måste jag få delge mig av dagens konversation med min mormor

Mormor: Jag skulle vilja köpa en sitra

Jag: En sitra, alltså ett instrument?

Mormor: Ja, en sitra, som en låda med strängar
Jag: Okej...ehhh men har du spelat det någon gång?

Mormor: Ja, jag kan spela sitra

Det är mycket man inte vet om sina nära måste jag säga! Go mormor!