Call me the crazy cat lady

Jahaaap, nu har jag gjort det. Det.

Jag har alltid haft någon slags policy om att katter varken ska: badas (med undantag för Tjock-Fräs), friseras, fönas eller ställas ut. Men nu är det gjort. Idag när jag kom hem från samban (baaarrrrrrrraapapapapapapapapapaaa) så upptäckte jag att magkatarr-Zurri lyckats spy/blöda ner Rockys snövita päls. Hoppet. Jag hytte med näven åt Znurris och fyllde handfatet med vatten där Rocky sedan fick bada. När jag handdukstorkat honom gick han självklart (!) in i kattlådan och uträttade sina behov vilket resulterade i en kattunge som mer såg ut som den där glassen som heter någon med siffror (heter den verkligen 69:an?!). Poängen är att jag, eftersom Rocky nu var täckt i kattsand istället för kräk, var tvungen att tvätta honom igen och för att undvika att upprepa samma misstag så blåste jag (fönade på frisörspråk) hans päls. Sedan kammade jag honom, och han kurrade! Han kanske gillar det här tänkte jag? Och snart - ja vänta ni bara så kommer jag ju ta honom på en kattutställning. Han har ju potentialen!



Zurri on the other hans vars liv jag brukar avunda p.g.a. dess slöhet och lugn är ju uppenbarligen inte så avslappnad som man kan tro. Katten är stressad - han har magkatarr. Idag började spyorna hagla återigen efter nån veckas uppehåll och han blev även en blodig katt. Min katt blöder ur analen. Hur bra känns det? Imorgon blir det till att ringa till veterinären igen. Jag är inte längre avundsjuk på Zurris leverne. Jag vill inte spy och inte blöda ur 2:an. Jag håller mig till mitt.