"Det går ju inte att göra något utan att tjejen säger det till sin kompis..."
.
Visst är det så alltid. Jag tror jag vet det mesta om min vänners galna upptåg och romantiska utflykter. Allt från stalkers och one night stands till kk och pojkvän. Varför berättar tjejer ALLT om deras upplevelser, tankar och reflektioner om det motsatta könet? Vet killarna om detta?! Och berättar de lika mycket om oss?
.
P.S. Liiite så att jag gör allt nu för att slippa skriva min slutuppgift, ursäkta tankeskrotet...
.
Over and out.
10 kommentarer:
Hade en diskution med min pojkvän om detta för ett tag sen, han påstod att pojkar är pryda, och därför inte berättar sånt där... kan det vara så?
Jag har märkt detta och det känns som att allt man säger noggrant dokumenteras. Detta är lite både och. Dels är det lite jobbigt för man kan börja känna att man inte borde vara lika spontan i det man säger, och dels vore det kul om den sammanlagda summan av allt man vräker ur sig blev en citatbok nån gång.
Jag undrar vad titeln på den boken i mitt fall skulle vara?
Jag är också väldigt nyfiken på varför killar kan lämna saker osagda till större del än kackeltanterna. Är det genetiskt eller kulturellt? Den norrländska kulturen är i alla fall till ingen hjälp för killar när det kommer till att öppna sig. Jag har svårt att tro att det har med manlighet att göra, jag menar, när hade vi en riktigt manlig diskussion senast myris? På något sätt har män ett hemligt, tyst och ändå effektivt sätt att kommunicera känslor.
Det ända en man behöver säga till en annan man är -Ja, du vet hur det är. och det ända den andra mannen behöver svara är -Jag förstår. Alternativt kan man byta några eller alla orden med norrländska inandningar. Efter det förstår männen allt, mycket tack vare skvallerkärringar så har man redan fått en breifing om själva läget. Män förstår varandra bättre helt enkelt.
Jag ser absolut ingen anledning att veta allt om mina vänner. Om jag vill prata om någonting så gör jag det och jag räknar med att alla andra gör likadant.
Ni tror inte att detta kan ha att göra med den empatiska träning som flickor allt från det att de är bebisar får.
De lär sig prata med fler ord och om fler saker och de lär sig att vara känslomässigt öppna för andras erfarenheter.
Kvinnor är helt uppenbart känslomässigt överstimulerade, männen å andra sidan är känslomässigt efterblivna och det är därför vi verkar prata olika språk.
Hur minska klyftan???
Äru dum eller? Män är känslomässigt lika utvecklade som kvinnor, skillnaden är bara att män har ett mer effektiviserad kommunikation. Båda sätt har sina fördelar, kvinnor ventilerar bättre, vilket kan minska framtida frustration. Mäns sätt kan dock aldrig skada någon, har ni inte tänkt på att män sällan snackar skit om andra? Försök inte påstå att ert tillvägagångsätt är naturligt bättre.
Den största anledningen till männens tystnad om känslor kan förstås vara att det är så jävla tråkigt att höra om. Vi har kanske större problem än om det var lite mycket på jobbet eller om någon var lite dum mot en.
Därför att tjejer växer upp med filmer och bilder av grupper med kvinnor som sitter runt ett bord vid något café och öppnar upp sina känsloliv. Därför tror vi att det är rätt att göra så.
Männen å andra sidan växer upp med att man inte ska fläka ut sina känslor, det kan uppfattas som "bögigt". Därför tror dem att det är rätt inte snacka.
Kan även tillägga att jag inte tror att kvinnor för hundra år sedan satt och fläkte ut sina känsloliv för varandra. Inte heller på stenåldern för den delen, men jag hatar såna jämförelser. I blame media!
Visst är skvaller kul med det skadar så mycket. Empatiska träning haha vilket skitsnack, de empatiska skiter ni tydligen i, ni är uppfostrade till att försöka vara finare sötare smartare än era tjejkompisar, märker ni att så inte är fallet så läggs all krut på att försöka smutskasta era tjejkompisar med diverse skvaller, sånt gör inte killar man talar öppet till varandra, skyll inte på media, skyll på era föräldrar.
Här i köttgrottan skyller vi varken på empatisk förmåga eller på våra föräldrar (vi skyller mest på alla svin som har mage att kalla sig män ;)
Kvinnor kanske inte borde prata så mycket och agera mer (eller?), men att vi alla är rygghuggare är en nidbild som jag tor att mannen med makt gärna vill uprätthålla om oss.
Skvaller finns ju uppenbarligen till som förströelse, och som sådant tycker jag inte att man skall se ner på umgängesformen men...
...när det gäller renodlat "skavller" så spårar det ju alltid ur eftersom det blir som "viskleken" bland lomhörda. Man kan yttra en sak på det mest kärleksfulla sätt och sedan höra det igen på omvägar och då helt förvridet... man skall alltså passa sig för vem, vad och hur man säger saker.
Skicka en kommentar