Det börjar närma sig sommaren och därmed rycker det i reslusten.
Lammköttet och Sidfläsket funderar i sina stilla sinnen på om inte Paris i augusti skulle vara något att satsa på.
Ingen av oss känner för att hamna på ett tråkigt charterhotell tillsammans med en drös bleka nordiska par som är där för att ”andas ut”.
I Paris vill vi istället ta del av kulturen, se Mona-Lisa le mot oss i Louvren, stirra upp på Eifeltornet, vandra samma gator som Simone de Beauvoir en gång vandrade, äta baguette och framförallt få lov att vara anonyma och regellösa i ett land och en stad där ingen vet vilka vi är.
Någon som har några tips om hur man bäst spenderar en vecka i Paris?
Lammköttet och Sidfläsket funderar i sina stilla sinnen på om inte Paris i augusti skulle vara något att satsa på.
Ingen av oss känner för att hamna på ett tråkigt charterhotell tillsammans med en drös bleka nordiska par som är där för att ”andas ut”.
I Paris vill vi istället ta del av kulturen, se Mona-Lisa le mot oss i Louvren, stirra upp på Eifeltornet, vandra samma gator som Simone de Beauvoir en gång vandrade, äta baguette och framförallt få lov att vara anonyma och regellösa i ett land och en stad där ingen vet vilka vi är.
Någon som har några tips om hur man bäst spenderar en vecka i Paris?
6 kommentarer:
Man tågluffar dit, och ser till att ha tid att njuta av den underbara atmosfären genom att t ex spendera en dag i en park, och vandra omkring planlöst ibland.
Ungefär så sa Ida när jag frågade om hennes Parisresa.
Jag skulle kunna skriva tills imorgon om hur mycket paris suger men ska försöka att fatta mig kort. Det finns ingen skillnad med "pusta ut" och att se Louvren, Eifeltornet och knapra svarta baguetter. Paris är en stad med 18 miljoner innevånare men inga fransmän eller fransyskor vart än man letar. Eifeltornet mister sin charm när man måste trängas svettiga köttbulleformade amerikaner i hissen upp, Mona lisan kommer ni inte ens att se för att den är täckt japanska DV-kameror och över allt ser man snagletooth-britter med ett exemplar av davinchikoden i handen. Alla som vet någonting om nånting vet att om man vill uppleva frankrika, och specifikt deras matkultur, så måste man hålla sig borta från Paris.
Om ni åker dit ändå så rekommenderar jag Armémuseet vid esplanade des invalides, där kan man se nappes grav. Och kom ihåg att paris har den ändå jävla tunnelbanan i världen som stänger på kvällen! 23,00!!!
Lycka att få knuffas med dumdryga amerikaner, äta bröd som verkligen har fått ta sin tid i ugnen, förundras över Mona Lisas småskurenhet och Eiffeltornets uppenbara slumpmässighet.
Alla vet ju att man åker utomlands för att inse hur bra vi har det här i super-civiliserade Sverige där vi slipper huka oss över ett hål i golvet för att utföra våra naturbehov...
FEL!
eller, ja, enligt mig iallafall.
Resa handlar om den oväntade, man lämnar sitt land för att bryta en rutin. Dom mest minnesvärda resorna jag har varit på är dom som gått käpprätt åt helvete och på dom minst glamorösa platserna. Jag tar vilda äventyr i den mörka kontinenten före schablonartade charterresor vilken dag i veckan som helst.
Rutinen kommer man förr eller senare tillbaks till igen och det är då gott att jämföra vardagen med den där gången man var på resande fot och levde dagen som den kom utan varken bekvämligheter eller bekymmer.
Så jag tror att resandet bygger på en blandning av att tycka om att komma hem och att vilja bryta rutinen.
Sedan måste jag starkt ställa mig mot att jag och Frida skulle planera någon slags generisk charter-resa... Vad tror du om oss egentligen? Må hända vi inte kommer till afrika men vi tänker fan inte hänga på Wing-Resort heller!
Mona-Lisas småskurenhet, fyndig dubbelmening där! För Mona-Lisa är ju väldigt liten till formatet.
Skicka en kommentar