tisdag 22 juli 2008

En katts bekännelser

Ja du Malin. Jag vet inte riktigt hur jag ska kunna lägga fram det här på ett bra sätt. Därför känner jag att det är lika bra att gå pang på rödbetan. Mycket har hänt här sedan du reste söder ut och det mesta av det är inte ens värt att återberätta. Men just dessa händelser känner jag att jag måste föra vidare, det är min plikt som sambo.


Jag misstänker att Zurri känner ett visst agg mot Nielsen-släktet. Kan ha att göra med att han känner sig överlämnad och bortglömd. För en tid sedan gick han till attack mot tidningsurklippet på dina bröder. Detta urklipp är nu endast ett minne blott. Jaha, en engångföreteelse tänkte jag. Men inatt slog han till igen. Ber om ursäkt å Zurris vägnar, men tyvärr så fick din kära kusin samma otrevliga behandling. Dock gick denne att rädda och han är nu tillbaka på kylskåpsdörren igen. Nu på tryggt avstånd från Zurris tassar. Det ända vi kan gör nu är att hoppas. Hoppas på bättre tider. Tider utan hänsynslösa Zurri-attacker.
Make love, not war. Peace out and fuck up!

1 kommentar:

Malin sa...

Hahaha! Nej men där ser man. Dags att hitta nya och roligare klipp till kylskåpet då!

Längtar, längtar HEM!!!