skip to main |
skip to sidebar
Frågorna
- Hur kommer det sig att kvinnor är så bra på att bekräfta varandra privat men inte offentligt?
- Stämmer det att män inte har samma behov av att bekräfta varandra sinsemellan eftersom samhället stärker deras roll som självklara medborgare i det offentliga livet ändå? (Jag inser att detta är en ledande fråga men ni får gärna ändra riktning på den om ni vill.)
- Vad krävs för att kvinnor skall kunna finna samma styrka i det offentliga livet som hon finner i det privata?
15 kommentarer:
Om kvinnor är bra på att ta hand om varandra privat men inte offentligt är det tvärt om med män. När jag var yngre sökte jag alltid bekräftelse i den större gruppen genom att ta plats. Jag var däremot väldigt osäker i den lilla gruppen och visste aldrig riktigt hur jag skulle bete mig.
Jag har därför alltid hävdat att om man bortser från könsmaktsordningen som uppenbarligen ger en övergripande fördel till män så är förtrycket precis lika starkt mot båda könen. Kvinnor får inte ta plats medan män inte har något val.
Du har rätt. Men, jag blir inte desto mindre besvärad av ordningar som dessa.
Jag har nog bara kunnat ana mannens utsatthet och har då och då hört män uttrycka avund för de intima band som uppstår mellan ett fåtal kvinnor, som håller i livslängder.
Att män kan ha svårt att bekräfta varandra privat ökar bara deras strävan att lyckas i det offentliga livet, och kvinnans trygghet i det privata hämmar samma strävan.
Den onda cirkeln måste på ett sympatiskt sätt brytas!
Det är uppenbarligen mycket vi, män och kvinnor, skulle kunna göra för varandra för att underlätta samexistens både i det privata och det offentliga
Jag pratar tyvärr inte flytande "student" men jag ska försöka förmedla min fullt beprövade och fungerande livsfilosofi.
Jag, för en, har alltid sett ner på kvinnors daltande med varandra, erat patetiska försök att såra jantelagen. Om ni vill få samma "styrka" i det offentliga livet så är det rätt enkelt, skit i alla andra och ta för er. Då svarar väl ni -men det kan man inte som kvinna för att man uppfostras att inte ta plats(med pipig röst)! Och då svarar jag, -Vem fan bryr sig hur ni är uppfostrade! Vill ni ha plats, ta plats! Om ni försöker mena att det är fel att "stampa" på folk så måste man fråga sig hur fan män skulle få dagens ställning utan att stampa på folk. Världen är en näringskedja, att förneka det är dumt och naivt, ät eller bli äten, det är inte orättvisa bara verklighet.
Om man verkligen vill stärka sin offentliga identitet så måste man skita i alla, ingen är objektiv när de kommenterar en. Det gäller båda vägar, kallar någon en för "hora" så är han subjektiv, om din bästa kompis säger "-åh, du är så fin" så kan du för fan inte lita på hennes ord. Ert jävla daltande är en av sakerna som håller kvinnor tillbaka eftersom att ni kan få ert efterlängtade bekräftande från era ytterst partiska och lögnaktiga bästisar så blir ni aldrig av med beroendet. Tumregeln för ett bra självförtroende är att INGEN ANNAN VET ETT JÄVLA SKIT OM MIG OCH VAD JAG ÄR KAPABEL TILL, och det bästa är att det är sant.
Tror ni att John McClane bara la sig ner och dog när terrorister tog över nakatomiplazan, nej, han reste sig och tog för sig. Om ni någonsin får dåligt samvete för någon ni trampat på så kan ni glädjas åt att det som inte dödar härdar och nån jävel gnäller på er om samma sak så kan ni hälsa dom från mig, -Life´s a bitch! Om mina råd inte fastnar så drar ni bara ner till videoteket, Die Hard finns nämligen på DVD, -Yippie Ki-Yay mother fucker!
Ja det är förstås en väg att gå... Jag är övertygad om att du har rätt Rein (de med makt har utan samvete tagit den från någon annan). Men jag är inte ute efter att eliminera den 'kvinnliga gemenskapen'. Jag vägrar rentav att tro på devisen att kvinnor måste anpassa sig till männens normer för att lyckas offentligt.
Jag tycker inte heller att män skall tåla att framställas som blodtörstiga svin som inte bryr sig om någon eller något.
Hoppla. Nu vet jag väl inte riktigt. Kan vi inte göra "män till kvinnor" istället för kvinnor till män? Nej just det, det går ju inte. För män är ju normen. Dumma mig, det glömde jag. My bad. Fan ta för er allihopa! Vill ni ha dom där pengarna som nån annan äger, ta dom! Fan, vadå? Hon bjöd ju ut sig för faen, klart jag skulle få dunka henne. Hänsyn och dela med sig? Vad är det. Vill du tala? Sno talutrymme. Bemöda dig inte att lyssna på någon annan.
Varför är det alltid den "svage" det är fel på? Kan det inte vara så att det är den som pratar hela tiden som faktiskt kasnke måste stanna upp och lyssna och GE plats, istället för att det är den tyste som måste ta plats?
Hoppet.
Blev uppriktigt förbannad när jag läste inledningen av Reins inlägg. Efter att ha läst till punkt lugnade jag dock ner mig betydligt då jag förstod hans åsikt bättre. Jag anser dock att är riktigt lågt att sänka diskussionen till en fråga överlevnad. Man måste inte trampa på andra för att klara sig. Jävla fascistresonemang om man frågar mig. Däremot är jag starkt för att folk måste lära sig att skita i vad andra tycker ibland i större utsträckning och i det långa loppet våga gå en egen väg. Normen kommer ju aldrig att brytas om man inte själv försöker, så på så sätt håller jag med Rein.
Svaret på frågan om män inte behöver bekräftelse av varandra eftersom vi har det lättare i samhället är för mig given. Självklart behöver även vi bekräftelse, vi är tyvärr bara lite för stela för att snacka om känslor ibland. Jag personligen snackar ofta sånt med tjejpolare, betydligt oftare än med min manliga vänner. Inget man löser över en natt, men vi kan ju åtminstone börja med att börja snacka över könsgränserna.
Snälla frida och alla andra icketroende, vad är det för fel med ekosystemet vi har på den här planeten och som funnits här jävligt mycket längre än människan? Den starke kommer alltid segra över den svaga det finns inget att göra åt den saken, det är i stort sett en fysisk lag. Vi kan och har dock i vårat samhälle omdefinerat vad "styrka" är, vilket är det ända sättet att jämnställa könen. Man borde därför sluta definera saker som att ta för sig och att trampa på folk som något manligt. Makt har genom universums historia varit något man tagit för sig, inte något man förtjänar, att gnälla över den saken är som att förarga sig över att man blir fet om man äter för mycket choklad.
Det jag skrev tidigare var kanske grymt i era ögon, men det var absolut inte sexistiskt lagt åt något håll till skillnad från era prokvinnoinlägg. Det är jävligt viktigt för både män och kvinnor att grunda sitt självförtroende i sig själv istället för i andra, båda könen gör i samma utsträckning det misstaget.
Jag håller med om att man rent praktiskt inte måste att trampa på folk för att överleva, det är dock just så samtliga arter på planeten har överlevt. Bullshitsnacket om balans och symbios är en stor missuppfattning, symbioser uppstår endast när en part inte kan omhänderta all den energi den har tillgång till. Saningen är att ALLA har trampat på någon, oavsett kön, och kommer med största sannolikhet göra det igen, ni kan fortsätta att blunda för det om ni vill.
Och nej, man är inte automatiskt fascist bara för att man tror att demokrati är en illusion.
Frida, kommer du ihåg den där gången som vi satt och diskuterade det här med att "ta för sig" i lunchrummet i naturvetarhuset? Jag vill minnas att du hade en annan uppfattning då. Sen vill jag också tacka Saga som visat hur det kan gå till när någon är i akut behov av att bli tillbakastampad in i hierarkin.
Det är sant som Karl säger att man mår bra av att ha ett oberoende självförtroende, en fast tro på sig själv för den man är, utan krummelurer.
Ska man ta in alla jävla ekosystem som funnits innan människan och vad som är naturligt så är man ju helt ute och cyklar. Ska man blanda in naturen i det hela så kommer man ju till den punkten då människan, den starkaste arten som tar för sig, börjar utplåna massa andra ekosystem och misshandla planeten, och kommer antagligen fortsätta göra det tills allt går åt helvette.
Många porträtterar detta som den stora starka naturen som slutligen får nog och krossar mänskligheten med sin oerhörda styrka. Så är det inte. Det handlar om att när en bäver gnager bort stöttepelaren i ett trähus kommer taket att rasa över den.
Karl Larsson hann före, jag vill bara säga att jag håller med. Blanda inte in naturens lagar i vårt mänskliga, högst "onaturliga" samhälle. Jag förstår vad Rein menar med "starkast överlever", och det går väl aldrig att förneka att det alltid kommer att tendera att vara så, särskilt med allt högerstyre i världen. Men faktum är ju att t.ex. utvecklingsstörda visst överlever och lever i högst välmåga p.g.a. att "starkare" människor ser till det, istället för att vi sätter ut dem till vargarna som är det mest naturliga i betydelsen usrprungliga.
Jag skulle vilja gå längre än karl; att blanda in vad som är naturligt i en diskussion är aldrig någonsin intressant. Förutsatt att man inte är religiös är allt som händer strikt naturligt, det finns helt enkelt inga grader på skalan. Allting är naturligt, varken mer eller mindre.
Om rein anser det oundvikligt att den starke trampar på den svage har han all rätt att göra det, men låt oss hålla det naturliga utanför.
Hehe, ja jag vet Karl Larson. Men alltså, helt ärligt så gillar jag bara att provocera. Tack för mig!
Du vet att jag håller med dig Erik, jag försöker inte peka på vad som är "naturligt" utan vad som är oundvikligt. Karl, om människan lyckas "rädda" planeten så är det inte av välvilja utan för överlevads skull och därför ytterligare ett bevis för våran styrka. Ingenting, någonsin, sammlever. Allting är i ständig kontrast till sin motpart, allting uppstår genom konflikt.
Vissa menar att människor kan leva i harmoni, men samarbete och därav samhället uppstår av våra överlevnadsinstinkter som per definition står i konflikt mot något. Så när det kommer till kritan så har våran tillgivenhet till familjen, vännerna, käresta och samhället samma ursprung som all "negativ" form av överlevnad, som mord, stöld, krig och gud vet mer. Ändå benämns de senare exemplen oftare som "onaturliga".
Det jag försöker säga är att min kärlek kommer från instinkter, samma instinkter som som alltid kommer sätta min överlevnad som högsta prioritet, därför står jag i indirekt konflikt med alla andra för deras instinkter är dem lojala. Riktiga konflikter uppstår inte för två viljor, överlevnadsinstinker i det här fallet, går isär dock. Så länge jag tjänar mer på att vara din vän än inte så kommer jag vara det, så fungerar alla relationer även om det är onödigt att se på dem på det sättet.
Jag har försökt se på världen med ett så opartiskt öga som möjligt.
Det första som slog mej när ja läste min kära vän o systers inlägg va en grej som jag en gång har läst o försöker att bära me mig här i livet, nämligen... "tala en vän tillrätta i hemlighet, men beröm henne/honom inför andra"
Visst, människan tenderar att fungera så sett i ett större perspektiv. Och ja, vi människor sätter allra oftast oss själva i första hand när det kommer till ren överlevnad. Jag upplever det dock väldigt onödigt att skala ner allt till överlevnadsinstinkter och drifter i en diskussion om bekräftelsebehov och feminism. Visst kan man bena upp människors handlande till ren biologi, men inte fan är vi små organismer som bara driver omkring och handlar utan tänka på andra? Det är ju fortfarande upp till oss individer hur vi handlar i slutändan.
Menade för övrigt inte att du uppträder som eller är en fascist, blev bara lite upprörd över resonemanget. "Världen är en näringskedja, att förneka det är dumt och naivt, ät eller bli äten, det är inte orättvisa bara verklighet." Även om världen idag kan liknas vid en näringskedja så kan vi ju fortfarande göra vårt bästa att bryta den tendensen. Det som förbannar mig är "that's life-attityden". Nog fan kan man göra annat än att bara falla in i leden och sluta trampa på andra.
Skicka en kommentar